Bergkross från Albyberg kan leda till mark- och vattenföroreningar
Allvarlig förorening i mark och vatten kan inträffa på grund av hundratusentals ton bergkross som transporteras från Albybergs affärspark i Haninge. Den förorenade bergkrossen kunde dessvärre inte spåras av Skanska. […]
Maria Fägersten(s) om kommunens ansvar och utmaningar
Skolan är ett av de största och viktigaste ansvarsområdena som en kommun har och engagerar väldigt många. Haninge kommun hamnade år 2011 på 280 plats i lärarförbundets skolranking. Hösten 2011 […]
Två män från Haninge har åtalats för pedofilibrott
Två män 46 och 58 år gamla har kommit i kontakt med cirka 20 barn via appar och sociala medier i syfte att förgripa sig på dem. I många av […]
Säkerhetsdörrar klass 3 Solna
En säkerhetsdörr med skyddsklassen 3 är det vanligaste inbrottskyddet du hittar ute i de svenska hemmen. Normen som används för att bestämma vilken skyddsklass en säkerhetsdörr har heter SS-ENV 1627 och är en europeisk […]
Muskötunneln
Den knappt 3 kilometer långa tunneln invigdes 1963.
I slutet av 1960-talet ersattes Stockholms örlogsvarv på Djurgården och Skeppsholmen av en anläggning på Muskö.
Redan på 50-talet planerades för en fast landförbindelse för den blivande Musköbasen. Enligt de första planerna skulle denna förbindelse ske med vägar och broar över Himmelsö, Herrö, Yxlö och Skramsö. Minst fem broar skulle krävas. Den största bron – mellan Skramsö och Muskö – skulle få en segelfri höjd av minst 40 meter.
Hösten 1954 gavs uppdraget åt en konsult att undersöka möjligheten att använda undervattenstunnlar som ersättning för broarna.
Beslut fattades 1959 att bygga en landförbindelse bestående av väg, två broar och en tunnel i berg, den så kallade Muskötunneln. De biltunnlar som byggts i Europa och USA vid denna tid var ofta utförda i betong.
Bergsprängningstekniken utvecklades dock snabbt och alternativet med bergtunnel var ekonomiskt fördelaktigt.
Byggnationen skedde i Fortifikationsförvaltningens regi och tunneln var endast förbehållen militär trafik när den öppnades 1963.
Den 15 mars 1964 öppnades dock vägen för allmän trafik. Ansvaret för vägen överlämnades till dåvarande Kungliga Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen.
Vägverket – Region Stockholm ansvarar nu för driften av tunneln.
Då sprängningsarbetena för Muskötunneln var färdiga i slutet av 1963, var tunneln sannolikt världens första biltunnel under havsytan i oinklätt berg.
I juni 1987 framfördes förslag att ersätta tunneln med en bro. Detta förslag godkändes ej av chefen för Marinen, eftersom tunneln ändå måste finnas kvar av beredskapsskäl.
Den totala tunnellängden är knappt 3 kilometer. Som djupast går tunneln ner till 65 meter under havet. Den djupast belägna delen är läckvattenbassängen vars bottennivå ligger 72 meter under tunnelns infarter.
Uppfarterna lutar 7 procent på Yxlösidan och 5 procent på Muskösidan. Tunnelns bredd är 7,4 meter och höjden upp till hjässan på taket ca 5 meter. Den fria höjden sattes från början till 4,5 meter. Kontrollmätning 1988 visade dock att höjden på vissa ställen var lägre. Gränsen för fri höjd sattes då till 4,2 meter.
Vägbanans bredd är 6 meter med evakueringsutrymmen för gående på ömse sidor om körbanan.
Tunneln passerar ett antal zoner med försämrad bergkvalitet. Från Yxlösidan startar tunneln i “bra berg”. Vid den så kallade Yxlösvackan (ca 700 meter från tunnelmynningen) passerar tunneln en ca 100 meter bred zon med dåligt och starkt vattenförande berg. Liknande förhållanden råder i de två zoner som tunneln passerar under Byviken. Berget under Skramsö är generellt bra.
Under Södra Skramsösundet passerar tunneln åter en zon med sönderkrossat och vattenförande berg. På den återstående sträckan till Muskömynningen korsas tunneln av ytterligare två zoner med nedsatt bergkvalitet.
Zonen närmast Muskömynningen är över 100 meter bred. Här föreligger också den minsta bergtäckningen (ca 10 meter). Zonen är starkt vattenförande.
Om du är rättighetsinnehavare och har invändningar kontakta gärna oss via vår kontaktform.
Källa: